Jag skrev på LinkedIn häromdagen att jag känner mig väldigt pigg och pepp såhär i den 11e timmen inför semestern. Det är jag, det är sant. Men det finns en sak, en känsla, som är en tydlig indikation på att det är dags att ta ledigt på riktigt. Och det är när frustrationen bubblar upp och jag känner för att skrika rätt ut: Kan inte alla bara göra det de vet att de borde göra?
Då. Är det dags att ta lite ledigt och ladda om.
Vadan denna frustration? Ja den är sprungen ur alla de jag möter. Alla de som jobbar med frågorna jag brinner för- att skapa förutsättningar för att prestera hållbart och ändå skapa stordåd. Sprungen ur alla de jag träffar som när de stannar upp och reflekterar kommer till, samma insikt som varandra och det som forskningen visar, om vad som behövs för att bygga en framgångsrik och hållbar organisation. Det här med att alla verkar förstå och hålla med, men att vi ändå ser att det inte funkar i praktiken. Oftast är jag taggad och inspirerad att jobba med frågan men ibland blir jag jätte, jättefrustrerad.
Hållbart arbetsliv- vem ska göra vad?
I Almedalen var jag moderator för en nätverkslunch samt en paneldiskussion om hållbart arbetsliv för entreprenörer där bland annat Företagarnas VD Günther Mårder och Tillväxtverkets GD Gunilla Nordlöf deltog. Inramningen och avstampet kom sig av att Grant Thorntons VD Anna Johnson tagit en tydling ställning i att verka för ett hållbart arbetsliv för sina medarbetare men också skapa en plattform för att lyfta frågan riktat till hela Sveriges näringsliv. Superentreprenörer Pernilla Ramslöv samt Mårten Westberg, VD för Europeiska Institutet för Beteendeanalys- EIBA var också med i panelen som följde en intervju med Anna Johnson. Vid lunchen deltog även flera HR-profiler, forskare inom arbetsmiljö, hjärnforskare och entreprenörer.
I panelen lyfte framförallt Gunilla och Günther utmaningarna med att hänga med digitalt. Gunilla beskrev det som att veta vad man behöver veta men inte vet, är en sak, men en del företag vet inte vad det är de inte vet men behöver veta. Om ni hänger med. Günther lyfte att med dagens teknik borde all rapportering till olika myndigheter kunna ske betydligt lättare. Istället för att företagaren rapporterar in, hämtar myndigheten ut informationen som behövs. Det här är ganska konkreta utmaningar att lösa, och de är på gång, och det görs mycket berättade Gunilla som hänvisade till sajten verksamt.se där företagare kan få hjälp med att få trygghet i vad som faktiskt gäller. Jag räcker upp handen på hur bra den sajten är!
Pernilla lyfte att en hållbar affär är avgörande för att vara en attraktiv arbetsgivare och att hållbarhet behöver byggas in i hela verksamheten. Mårten beskrev också att jobbet, familjen och fritiden är som en pall med tre ben och den kan inte bara stå på en. Att bara balansera på företagandet håller inte över tid.
Diskussionerna på lunchen var också otroligt intressanta och de hoppas jag återkomma till i ett senare inlägg.
Men det blir i de flesta såna här sammanhang så tydligt att vi som sagt vet ganska mycket om vad problemet är. Vi kan beskriva det själva, vi kan se det på våra arbetsplatser och vi har fler och fler undersökningar som visar på det. Därtill all forskning. Även om tekniken utvecklas så fort så vi inte kan säga exakt vad vi kommer kunna göra imorgon så vet vi att vi behöver vara i ett ständigt lärande för att kunna ta till oss de möjligheter som AI och digitalisering erbjuder och med det hantera de utmaningar som kommer med dem.
Vi vet också ganska mycket om vad som behövs för att vi ska kunna prestera bra och hållbart på jobbet. Allt vi lär oss om hjärnan hjälper till att skapa en ganska tydlig kravspec på det. Den insikten tillsammans med undersökningar, empiriska upplevelser och konkreta exempel visar på samma sak. Mårten Westberg som var med i panelen i Almedalen har till exempel byggt sin investeringsportfölj på företag där engagemanget ökar. Precis som podden jag driver med Boel Stier heter så hänger lönsamhet hänger ihop med att vara hållbart engagerade.
Det finns också många goda exempel på hur vi kan verka för hållbar prestation. Det börjar med att ha en positiv tilltro till individens vilja att göra ett bra jobb. Det handlar om människosyn. Den kan ruckas av att vara konstant stressad. Det är då man kan landa i att man tror att bara vi betalar och belönar folk mer monetärt och styr dem hårdare så gör de mer. Då gör de sitt bästa. Som att de inte ville göra det från början, som att det inte finns grundläggande inom oss att vilja göra ett bra jobb givet förutsättningarna.
Men långsiktig hållbarhet och lönsamhet kräver att vi sätter individens behov först och det kan upplevas som att korta korta verksamhetsmål kommer i andra hand. Lägg därtill till då att många upplever stress och press, något vi vet gör att hjärnan får svårt att tänka logiskt och rationellt och helst vill fortsätta göra likadant som igår och får svårt att tänka nytt- ja då får vi problem med att implementera något nytt som inte direkt löser det som känns mest bråttom.
Det verkar också vara snarare regel än undantag att personalens hälsa och välmående är en del av värdegrunden och i stort fokus i de flesta organisationer. Det formuleras visioner, det formuleras mål, det skrivs in i EVP (Employer Value Propositions, ett sånt där fint begrepp jag lärde mig när jag jobbade inom HR och blir extra centralt i högkonjunktur) men tittar vi på upplevd stress och sjukfrånvaro ser det inte riktigt ut som det omsätts i praktik. Vi har det på pappret väldigt bra, men många mår väldigt dåligt.
Var brister det?
Tittar man på den svenska arbetsmiljölagstiftningen i jämförelse med andra länder är det svårt att klaga också- det finns mycket där som stöttar och ger ett bra ramverk. Det finns otroligt mycket bra verktyg att ta hjälp av. Både Sunt Arbetsliv och Prevent bland annat har så mycket gratismaterial på sina sajter så det är svårt att göra fel. Och om man behöver konsultstöd så har man ofta en HR-avdelning där (också ofta, har jag märkt, frustrerad) kompetens om vad som behövs för att humankapitalet ska må bra och prestera finns och utöver dem finns jag och många med mig som kan hjälpa organisation och ledare att verka för en hållbar och framgångsrik arbetsplats.
Ja jag tror vi är många som sitter på lösningen, framförallt om vi får jobba tillsammans för den. Och framförallt tror jag att varje individ om denne ges möjlighet att skapa sin personliga förståelse, kunskap och insikt själv vet vad de behöver för att prestera hållbart. Men vi behöver skapa förutsättningarna för att göra de val som både ökar vår resiliens – vår motståndskraft- och ger en framgångsrik organisation. Och det kommer inte ske av sig självt. Vi kommer inte orka vända den här atlantångaren av PAID- Press, Alltid uppkoppling, Informationsöverbelastning och Distraktion som så bra beskriver hur många upplever sin vardag, av oss själva som individer. Vi behöver skapa systematik och stöd för det.
Vad behöver göras på arbetsplatsen?
Massor! Men här är tre saker jag vill skicka med och som jag har äran att få jobba med och ser får effekt:
1.Vi behöver fortsätta hålla kopplingen mellan framgång/lönsamhet och hållbara prestationer tydlig
Bara då kommer frågan att få vara med på de agendor där den faktiskt kan göra skillnad. Att skapa förutsättningar för hållbara prestationer är drivmedlet och oljan i motorn. Det är det som står för hur et i den tid vi lever i nu. Vi vet vart vi ska, vi vet hur man ska göra men hur ska vi orka vara uthålliga mot det målet? Sjuknärvaro och sjukfrånvaro är enorma kostnader men som sällan kopplas ihop med projektkalkyler. Om person X orkar leverera på projekt Y men är så utsliten så projekt Z blir lidande- vad kostar egentligen projekt Y? Ganska mycket mer än vad som syns på pappret. Det finns kalkyler att räkna på. Till exempel Arbetshälsoekonomiskt analysverktyg. Det går att få svart på vitt, med många nollor, en bild av vad det kostar när personalen nöts ut eller brinner upp.
2. Vi behöver förstå att kunskap och förståelse om hur våra hjärnor fungerar är en affärskritisk kunskap och med den kunskapen kan vi hjälpas åt och strukturera såväl arbetsplatser, som arbetsdagar, som tjänster och roller för att få ut mest nytta av vår tankeverksamhet samtidigt som det ger oss möjligheten att må bra och ha ork att kläcka nya idéer.
3. Vi behöver också bygga in stöd för de tillfällen när vi frestas att bli kortsiktiga och ”kidnappade av reptilhjärnan” De gånger då vi blir stressade och vill göra precis som igår, hålla i förutfattade meningar, tittar precis framför fötterna snarare än mot en gemensam horisont. När vi bara vill ”bocka av”. Det behöver finnas systemstöd för att hjälpa till långsiktighet när hela världen skriker ”nu”. Det är för tuff utmaning att behöva hantera själv som individ.
Så jag är lite frustrerad såhär min sista riktiga arbetsdag innan semestern. Men det går över. Det vägs snabbt upp av att tänka på alla de organisationer, alltså människor, som vill verka för ett hållbart arbetsliv. Av allt jag får göra i min verksamhet, av det vi skapar tillsammans. Det vi behöver fortsätta skapa, sprida och kämpa för.
För att citera Khalil Gebran: